Hans farfar var en av förövarna, han är den förste att be om förlåtelse genom handling 14.05.2009 En tioårig flicka överlevde massakern, hon blev sedan ögonvittne. Det är berättelsen om detta folkmord som drygt nittio år senare fört mig till en lägenhet i Jakobsberg, en invandrartät förort i norra Stockholm. Vi sitter i ett litet vardagsrum. Persiennerna är neddragna. Vi pratar om vår bakgrund. Tre av männen har suttit inne, varit fängslade i mellan elva och femton år, en fjärde säger att han var för smart för den turkiska staten. Själv var jag för ung för att vara en av de politiskt engagerade studenterna i början av sjuttio- och åttiotalens Turkiet. Och jag är, till skillnad från de andra, assyrier. Vi är alla födda i Turkiet. Vi är alla intresserade av vårt födelseland och dess utveckling. Vi är alla skribenter. De fyra skriver i en webbtidning som heter Nasname, en hemsida för intellektuella kurder i diaspora. Trots att solen gassar rakt in och det är kvavt i rummet är det är mycket aktivitet i lägenheten. De ska publicera flera artiklar om ett seminarium som hölls i Sveriges riksdag bara några timmar innan. En av dem, Behzat Bilek, var huvudperson på seminariet. Fram till klockan tolv i dag var han mer känd som Behzat Boti. Hans egentliga identitet hade hållits hemlig eftersom han var rädd för repressalier för den gärning han drömt om att få göra. Han är barnbarn till en av de kurdiska förövarna från Siirt. Och han vill, som den första, be om förlåtelse för folkmordet på assyrier, armenier och greker i Turkiet under första världskriget. Det är inte bara ”be om ursäkt” han vill göra, han har också lämnat tillbaka lagfarter för ärvd mark som hans farfar hade konfiskerat av assyrier efter att de hade mördats. År 1991, efter att ha suttit fängslad i tolv år för att, som han själv säger, ha kämpat för mänskliga rättigheter och rättvisa, bestämde han sig för att försöka sona farfaderns ogärningar. ”Jag kunde inte leva med mig själv, med synen på mig själv som frihetskämpe när jag visste att marken jag ägde var stulen, att blod hade flutit för att jag skulle får ärva det.” Bilek säger att han inte kände till folkmordet innan han som vuxen själv började forska i det. I skolan får man inte lära sig något om det. I hemmet var det också tabubelagt. I dag lever Bilek i staden Mersin. De flesta av hans nio syskon har också flyttat från Siirt, men deras mor bor kvar där. ”Det var först när jag hade pratat med min mamma som jag slutligen bestämde mig. Hon gav mig sitt stöd, hon sade att det jag skulle göra var hedersamt.” Jag förstår inte riktigt hur det ska gå till i praktiken. Berzan Bilek har alltså nio syskon, de är också ägare av den mark han gett bort. ”Nu är jag inte en av de tio ägarna längre. Det är i stället Seyfo Centers grundare Sabri Atman. För några år sedan skrev jag en artikel om att jag ville göra rätt för mig. Den spreds via Internet och jag fick tips om Seyfo Center och kontaktade dem.” Seyfo Center är en lobbyorganisation i Holland med medlemmar och kontor över hela västvärlden. Seyfo står för svärd och är den benämning som assyrier använder på folkmordet under första världskriget. Sabri Atman är svensk medborgare och det är därför som den officiella överlämningen av lagfarten gjordes i den svenska riksdagen. En annan anledning till att man använde sig av riksdagens lokaler är att många svenska riksdagsledamöter har engagerat sig för att Turkiet ska erkänna folkmordet. Det blev en mycket känslosam tillställning. Många fällde tårar, bland dem Bilek själv. Medan en av de andra männen häller upp te åt oss ser Bilek mig i ögonen och fortsätter sitt resonemang. ”Äntligen kan jag slappna av, tiden mellan det att jag bestämde mig till att det blev gjort har varit mycket tung. Mitt främsta stöd har varit min fru som är advokat. Min värsta farhåga är att min dotter som bara är tio år säger åt mig att hon inte vill bli faderlös. Hittills har jag enbart fått positiva reaktioner, men jag vet att mina handlingar också har skapat svåra fiender.” Han är nu avspänd och säger att jag får ställa vilka frågor jag vill. Han har inget att dölja. Jag ifrågasätter det han har gjort. Jag förstår inte hur det ska gå till i praktiken, när Sabri Atman ska kunna sälja marken, eller vad den är värd. ”Det handlar om 5 000 hektar som kommer att fördelas på tio personer, mina nio syskon och Sabri Atman som nu äger det som var min andel. Hur och när vet jag inte. Det får framtiden avgöra. Det jag vet är att jag känner lycka, jag känner att jag har varit med och skrivit historia. Jag hoppas att min handling kommer att bidra till ett erkännande. Det är nu mer än en symbolisk handling.” De andra männen i rummet irriterar sig lite på mitt ständiga ifrågasättande. Bilke har ju gjort något fantastiskt. Det är ju ändå det symboliska som räknas. De flesta kurder, och turkar med för den delen, känner ju inte ens till folkmordet. Nu har det bekräftats av en av förövarnas barnbarn. Jag ger mig. Ingen av de fyra kurderna i Jakobsberg kan några detaljer om folkmordet, de känner heller inte till massakern i staden Siirt, som Bilke är född i. Dagen efter ringer jag forskarassistenten Jan Beth Sawoce. Det är han som berättar historien om den tioåriga flickan som överlevde massakern i Siirt för mig. ”I Siirt levde på den tiden en av de mest kända intellektuella orientalisterna. Där fanns den kaldeisk-katolske ärkebiskopen Mon Signor Aday Sher, högste chef för katedralen Mor Jakup. Under åren han verkade i Siirt blev han mest känd för sin boksamling, och för katedralens bibliotek - trettiotusen böcker. Mon Signor Aday Sher var själv författare till böcker med teologiskt, filosofiskt och lingvistiskt djup.” Det var just dessa böcker som användes till bålet där de fyra kurdiska männen mördade änkorna och flickorna. Katedralen var ett kulturcentrum och dess böcker var ovärderliga för assyrier, som också kallas kaldéer och syrianer. Det är anledningen till att Beth Sawoce har lagt vikt vid att forska om staden. Beth Sawoce arbetar nu vid Södertörns högskola i södra Stockholm. Tillsammans med professor David Gaunt skriver han på den andra boken om folkmordet på icke-muslimer i Ottomanska riket under första världskriget. När jag träffar jag Sabri Atman är han, precis som Bilek, lättad. Det har varit en ansträngande tid. Han har också varit rädd för att överskrivningen av marken skulle saboteras. ”Det är självklart inte själva marken, det är handlingen. Du såg ju hur många som grät när vi tog varandra i hand i Riksdagen i går. Det här är historiskt, det är början till ett erkännande men också början till försoning. In i det sista var Bilek tvungen att använda sig av en pseudonym för att vi var rädda för att han skulle skadas eller att man på annat sätt skulle förstöra själva överlämningen. Nu återstår efterspelet. Ingen av oss vet ju egentligen vad det här kommer att leda till eller hur det kommer att följas upp. En sak är säker, assyrier världen över har fått ett efterlängtat erkännande. Bileks handlande är heroiskt och hedersamt. Synd att den lilla flickan som överlevde massakern i Siirt inte lever och kunde uppleva gårdagens historiska händelse.” |
........................................................................................................... |
|
Blog archive August, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive February, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive January, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive December, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive November, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive October, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive September, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive August, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive July, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive February, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive January, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive December, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive November, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive October, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive September, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive August, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive July, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive February, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive January, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive December, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive November, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive October, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive September, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive August, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive July, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive February, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive January, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive December, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive November, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive October, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive September, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive August, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive July, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE |
Blog series
Oskyldigt Dömda
Många läsare har hört av sig och vill ha inläggen om Oskyldigt dömda, med mitt krav på att man ska tillsätta en justitiemordskommission, samlade på en plats. De finns nu samlade i denna låda. Jag skriver på flera nya inlägg i detta ämne just nu.
Klicka här för att visa inläggen
...........................................................................................................
Golden Palm
Eng: All blog entries related to the Golden Palm and the Beverly Hills Film Festival are now gathered here.
Swe: Nu finns alla bloggar relaterade till Guldpalmen och Beverly Hills Film Festival samlade här.
Klicka här för att visa inläggen
...........................................................................................................